Ute är allt svart. Bäcksvart, kolsvart, korpsvart - kalla det vad ni vill. Det är är nästan lite läskigt, iallafall när man sitter helt ensam här ute i Gustavsbergs skogar. Det är helt knäpptyst om man bortser från ljudet ifrån datortangenternas konstanta nedtryckande. Jag kommer få skrivkramp. Hela huset luktar dill då jag precis ätit fiskgratäng och druckit underbar slånbärssaft. Mammas bil har dött, så hon har inte kommit hem än. Linnea är hemma hos en kompis.
- nu ska jag ta ett bad.