I'm home again!

En dryg vecka har jag nu spenderat med världens bästa bror.
Vi har suttit i ett rött litet torp med vita knutar in the middle of nowhere och gjort ungefär ingenting.
Härligt värre har det iallafall varit.
En helmassa kärlek till dig, Fina!

Nu sitter jag iallafall här, bänkad framför mammas dator.
Hela huset är fyllt till höjden och bredden med både totala strangers och folk jag känner litegranna sedan tidigare.
Men well, jag orkar bara inte vara social at the moment, helt enkelt.
Sliten som satan är jag.
Det tär på krafterna att göra ingenting, faktiskt.
Dessutom är min skalle en enda oreda, allt är bara skit och trassel.
Jag skulle behöva en rejäl storstädning, det vill jag lova.

Menmen, jag ska inte klaga.
Det är bara att bryta ihop och gå vidare, som man så fint säger.

Puss, K

(Emil, nu har jag gjort något dumt igen. Jag vet att jag skulle låtit bli, men det gick bara inte. Förlåt)