Observera att denna "dikten" inte alls har något att göra med hur jag mår eller liknande. Bara skrev den, liksom.

Klockan slår tolv.
En ensam flicka vandrar fram på Farbror vinters golv.
Vart är hon på väg? Ingen vet.
Vad är det som hänt? En hemlighet.
Ned längs hennes kind rullar en tår.
Förstår ingen hur hon egentligen mår?
Vinden vänder.
Flickan har tappat känseln i sina händer.
Kölden skär ivrigt sönder hennes hud.
Ty hon är naken, denna midvinterbrud.
Månens sken lyser upp stigen där hon går.
Sakta faller ytterligare en tår.
En vindpust fylld med snö.
Nu ska hon dö.



God Jul!